Läst: The passage

När ska jag lära mig att inte läsa läskiga böcker, inte se skräckfilmer och fram för allt, inte sova ensam. Att sova ensam i en kolmörk källare (där jag som barn trodde det spökade) samtidigt som jag läste The Passage av Jusin Cronin var verkligen ingen lyckad kombination. Resultatet blev att jag, 27 år gammal sov med lampan tänd (eller sov inte alls). Lite töntigt, jag vet, men jag älskade ändå läsupplevelsen.

The Passage utspelar sig i en först nära och sen lite längre bort tidsmässigt. USAs militär har fått nys om ett virus som boostar immunförsvaret och bland annat botar cancer och andra sjukdomar. Efter många år av krig känner USA att detta kanske kan vara något som kan hjälpa deras soldater. Nackdelen är att man blir vampyr, och då menar jag inte en snygg och sexig vampyr utan ett läskigt och hemskt rovdjur. Tester görs för att försöka få fram ett preparat som bara boostar immunförsvaret och inte gör folk till vampyrer. Först görs testerna på dödsdömda fångar, men sen inser man att man behöver testa på ett barn. Amy, sex år, blir det barnet. Självklart brakar helvetet löst. Vi får följa vad som händer genom olika karaktärers upplevelser, och många av dem är väl skrivna. Det är desperata etiska beslut, först försöker man stänga in de smittade, sen försöker man stänga in de friska. Vi får följa med till ett nytt sätt att leva.

The Passage har jämförts med Stephen Kings Pestens tid (The Stand) som jag inte har läst. Dock var det den tv-serien som gav mig mardrömmar som yngre. Det var någon svart mumie med lysande röda ögon som jag fruktade skulle stå utanför mitt hus. Jag minns att jag verkligen drabbades av skräck om jag råkade se en trailer på tv där mumiemannen med de röda ögonen var med, som av en reflex knep jag ihop ögonen. Jag lär mig väl aldrig helt enkelt. Hade jag vetat på förhand att The Passage jämförts med Pestens tid skulle jag nog aldrig läst den, just för mina skräckfyllda associationer med tv-serien.

Men nu har jag läst den, och jag ska inte avslöja för mycket. Dock kan jag berätta för dig att den är första delen i en planerad triologi, så att du inte som jag, behöver fundera på hur sjutton de ska hinna lösa allt med bara 50 sidor kvar av boken.

Min syster älskar katastroffilmer, det kan vara vulkanutbrott, virusepidemier eller stormar, hon älskar det. Dels för att se hur katastroferna händer och hur huvudpersonerna klarar sig undan, och dels för att se hur världen utanför katastrofen hanterar katastrofen och dess följder. Helt plötsligt måste det tas en massa etiska beslut. Ska man försöka rädda folk, eller skydda sig själva? I The Passage blir de etiska besluten mer och mer desperata allteftersom man inser att viruset inte kan stoppas, och jag tycker de här typerna av tankeexperiment är ganska intressanta. Hur skulle världen, människorna, reagera? Vad skulle man göra för att skydda sig själva? Jag skulle beskriva The Passage som en blandning av The Road och Släktet, gillar du sånt, läs den! Hygglig virus/monster-skräck, även om jag nog är en av de mer lättskrämda. Det jag inte tyckte om med boken är de mystiska inslagen… Det finns ingen riktig uttalad profetia, men över boken ligger någon slags air av öde. Det var alltid något konstigt med Amy, Lacey kan höra Gud… Jag vet inte, men det är det jag känner mig skeptisk till.

 

Se trailern för boken:

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s