Vattnet drar – inte en ungdomsbok

vattnet_drar

Jag och min man har tillsammans högläst Madeleine Bäcks Vattnet drar. Något som återkommit under läsningen för mig är jag ställt mig frågan ”varför marknadsförs det här som en ungdomsbok?”. Okej, kanske är det bara jag, som bibliotekarie som bryr mig om det här. En vanlig läsare läser boken, njuter, och sen är det klart. Jag läser och funderar på hur jag ska bokprata om boken, vilken hylla jag ska ställa den på (fantasy?), vart jag ska skylta med den, kan vi läsa den i bokcirkeln etc. Vad som är en bok för ungdomar respektive vad som är en bok för vuxna är ju dessutom lite klurigt. Det är svårt att sätta fingret på. Många ungdomar läser massor av vad jag skulle säga är vuxenböcker, och en del vuxna läser ungdomsböcker (dock främst bokbloggare verkar det som, om jag ska vara cynisk – och om jag ska vara ännu mer cynisk – främst kvinnliga bokbloggare). Men, en iakttagelse jag gjort, både i och utanför jobbet, är att många ungdomar har svårt att gå från ungdomsbok till vuxenbok. Frågan om varför ungdomar slutar läsa har förstås många fler svar, men jag har märkt att många har helt enkelt svårt att ta sig igenom en vuxenbok, att läsa ut den, och ger upp. Och när man till slut har vanan att inte läsa ut böcker, varför då ens börja? Man blir en ickeläsare (eller snarare en ickebokläsare). Från att ha varit en av de mellanstadieungarna som stormar biblioteket med sin klass och avfyrar sina ”har ni…”-frågor som med kulspruta mot en svettig bibliotekarie, börjar läsningen ta emot för många under högstadiet, och sen slutar ungdomarna läsa och till slut fuskar de sig igenom bokredovisningar på gymnasiet (hm, jag är visst lite cynisk idag). Börjar de läsa igen som vuxna? Kanske. Vi är väl många som nästan kräkts vid blotta åsynen av en bok i perioder efter timmar över kurslitteratur. Kanske är det likadant för dagens gymnasieelever. Nu snurrade jag visst iväg lite, jag skulle ju skriva om vad som är ungdoms- respektive vuxenbok, men det är sånt här jag tänker på mycket i och med min yrkesroll. Jag är skolbibliotekarie och mitt mål är att alla ska läsa en bok som passar och utvecklar deras förmåga. Jag älskar själv att läsa och vill så gärna sprida kärleken till böcker vidare… Pendlar ständigt mellan den pragmatiska inställningen ”läsning är viktigt för livet” till den romantiska inställningen ”läsning är livet” i mitt jobb. Men det viktigaste målet för mig är ju att få eleverna att läsa – gärna med glädje (+ MIK, källkritik, informationssökning och yada yada) .

Nåja, låt mig konstatera, Vattnet drar är inte en ungdomsbok, det är en vuxenbok. Varför? Jo, den handlar först och främst om vuxna människor. Vi får följa flera karaktärer, och vissa av dem är ganska unga, men alla måste väl ändå vara över 20? En är en frånskild, medelålders reporter och en annan en äldre kvinna som bor i skogen. Jag tycker också att berättelsen är lite för spretig för att vara en ungdomsbok. Den är inte svår, men för svår för en ungdomsbok. De skilda perspektiven börjar inte knytas ihop förrän efter ca. 200 sidor. Det är sex, våld, skräck, vilket absolut kan vara innehållet i ungdomsböcker men väldigt sällan på det här sättet. Det är som sagt jättesvårt att avgöra vad som är en ungdoms- resp. vuxenbok, men min bedömning är att det är en vuxenbok. Biblioteken i min närhet ställer den på ungdomshyllan, vissa på fantasy. I Motala har man ställt den på ”uvHc” – vilket jag tolkar som Ung vuxen (uvHc =smart!). Jag har liiite problem med young adult-begreppet. Tycker inte om när ett engelskt ord får en annan betydelse när vi använder det i Sverige än i originalkontext(i t.ex. USA används ”Young adult” som vi använder ”ungdomsbok”) men det kan jag ranta om i ett annat inlägg. Men jag håller med Motala, den passar inte de yngre ungdomarna, men kan däremot gärna läsas av de i sena tonåren och tjugoåren – och därefter! Av alla vuxna!

Vad tycker jag då om själva boken? Jag älskar’n! Det är jättesvårt att förklara handlingen så jag låter bli. Kolla boktrailern i stället. Men den är spännande, äcklig, förvirrande, sorglig, läskig och otroligt filmiskt skriven. Jag ser allt spelas upp framför ögonen på mig när jag läser eller lyssnar. Vi har en sommarstuga i familjen, inte i närheten av Hofors utan mer mot Järbo, Kungsberget-hållet men jag älskar ändå att läsa om de här miljöerna. De gamla bruksorterna, nu avfolkningsbygd, skogen och myrarna. Storvik passerar vi ofta och jag älskar att jag nu kan fantisera om vilket hus Kristers familj bor i eller var Beatas syster bor. Det är något intressant med de här orterna, som blomstrade för hundra år sedan men nu står utan framtidshopp. I boken får vi följa både de som flyttat därifrån och de som stannat kvar. Författaren drar i många trådar, men allt knyts inte ihop. Jag förstår inte riktigt vad det är som händer i Vattnet drar, och tycker slutet kommer för snabbt. Jag har fått veta för lite! Läser jag inte fortsättningen kommer jag bara minnas Vattnet drar som väldigt obehaglig men ett stort frågetecken. Men bra än så länge!

Spridda tankar:

Min favoritkaraktär är Krister – och hans föräldrar

Hur ska det gå för Shirin?

Harta – Äckligaste. Karaktären. NÅGONSIN.

Både Viktors och Jennys föräldrasituation och uppväxt – så jävla hemskt

Åter till frågan – varför marknadsförs den som en ungdomsbok? Ja, kanske för att den ska hitta till sina läsare. Jag tror att förlaget tänker att det är Cirkeln-folk som ska gilla det här… Eller vad tror ni? Tycker ni det är en ungdomsbok?

Läs mer och köp boken på Adlibris (pocket) , Bokus (pocket), Förlaget

 

Annonser

En reaktion till “Vattnet drar – inte en ungdomsbok

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s