Arvet efter dig – inget för mig

Jag läste Livet efter dig på ett flygplan för några år sedan. Grät, hulkade, snyftade. De andra på planet måste trott att jag var galen. Sen fick jag nys om Sophies historia – åh vad härlig den lät. Frankrike, andra världskriget, värdshus, konstnärer… Men under själva läsningen tyckte jag det vare något som skavde. Kanske för att jag just läst Kodnamn Verity och i den uppenbara jämförelsen om det ockuperade Frankrike förlorade Sophies historia. Inte minst för att slutet var så… kladdigt. Lite för sött och sliskigt, lite för lyckligt. Men jag fortsatte läsa Jojo Moyes. Last letter from your lover, nåja, ingen fullträff men det skriver man ju inte varje gång. Sen 100 mil, ja den var fin men oj så förutsägbar. Och börjar det inte bli tröttsamt med alla lyckliga slut? Det var ju en av poängerna med Livet efter dig, det blev inget lyckligt slut trots att man hoppades och längtade. Men nu, lyckligt och kladdigt varje gång.

moyes_arvet_high_webb

Nåja, nu kom ju uppföljaren till livet efter dig. Och det kanske var något år sen jag läste Moyes sist. Jag börjar läsa och jag tänker – vad är det här? Det är inte ens bra? Så förutsägbart och.. någon slags tillkämpad humor? Oj, pappan kommer ner efter tuppluren helt blå i ansiktet. Han har inte märkt något själv, men när han sov målade barnen hans ansikte blått med filtpenna. Inte ens när han vaknar och går omkring märker han att han är blå som en smurf i hela ansiktet. Oj så roligt (not). Ursäkta, men är det bara jag i hela världen som faktiskt kan se min egen näsa, mina egna kinder? Har jag så konstig fysik, så stor näsa, så smidiga ögon? Jag tror de flesta skulle se om de var blå på näsan. Jag tror de flesta skulle vakna om någon ritade en i ansiktet (han sov, var inte fyllemedvetslös). Nej, den här boken är ju inte rolig, bara DUM. Usch. Orkar inte ens läsa klart den, men är tämligen säker på att den slutade lyckligt. Jag drar mig för att fortsätta läsa Moyes, det verkar bara bli sämre och sämre. Nu släpper hon en ny bok , Toner i nattenska man våga sig på att läsa den?

Har jag vuxit ifrån feel good eller finns det någon annan som också upplevt detta med Moyes?

Läs mer om boken och köp den på svenska på: AdlibrisBokusFörlaget

Läs mer om boken och köp den på engelska på: AdlibrisBokus

 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s