Läst: Glöm mig

schulman_glc3b6mmig_3d2-500x700

I Glöm mig skriver Alex Schulman om sin mamma och deras relation. Hur bröderna slåss om att få åka med mamma i hennes bil och hur det sen förändras till att någon högst motvilligt måste åka med henne. Samma förändring i att barnen tävlar om vem som ska få bjuda mamma på lördagsgodis, till hur bröderna gömmer sig och håller sig undan när hon kommer till köket för att vittja barnens godispåsar. Orsaken till denna förändring är mammans alkoholism. Något som förändrar hela henne och självklart mor och son-relationen.

Glöm mig är otroligt lättläst men att läsa den här boken kändes starkt för mig. Eftersom jag har missbrukare i min närhet blir det mycket igenkänning. När det plingar till i telefonen av ångest-sms i natten. Hur otroligt svårt det kan vara att prata om saker, även med sina närmaste. Hur illa det kan gå. När man upplever att en förälder sviker, förtroenden som bryts. När både personer och familjer går sönder. Det handlar mycket om förlåtelse. Hur kan alkoholisten be om förlåtelse för det hen gjort när hen inte kommer ihåg vad som hänt? Hur ska jag få hen att förstå hur det här har känts för mig, hur det har påverkat mig? Hur kan jag ge förlåtelse? Det är det som fastnar hos mig, och jag tycker så mycket om att Alex Schulman slutar i något slags ljus, en försoning. Att det slutar på ett sätt som ger mig hopp om en egen förlåtelse. Att jag ska kunna se personen igen och inte sveket.

Läs mer om boken eller köp den på AdlibrisBokusFörlaget

 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s