Jag listar 2016

Kulturkollo listar året som gått denna vecka. Jag hänger på!

Årets grafiska: Åsa Grennvalls Jag håller tiden. I sina grafiska romaner berättar Grennvall om smärta och känslor så att den som läser också känner sorgen, smärtan, ilskan. Den grafiska romanen är det optimala formatet för Grennvalls historier, det hade inte gått annars. Mästarklass.

Årets knock out: Vi kom över havet av Julie Otsuka. Jag läste om den här i år eftersom vi läste den till vår bokcirkel. Den var bättre än jag mindes den. Vilken bok! Perfektion på 170 sidor.

Årets gråtfest: Jag är en gråtare så det finns många, men med på årets gråt-topplista finns Sarah Crossans Vi är en, Allt och ingenting av Nicola Yoon, Jag heter inte Miriam av Majgull Axelsson, Vi kom över havet av Julie Otsuka, tårar i havet av Ruta Sepetys.

Årets alternativa historiska: Wolf by wolf av Ryan Graudin. Snart ska jag läsa uppföljaren!

Årets obehagligaste och årets läskigaste: Generation Loss av Elizabeth Hand. Minns den som febrig läsning.

Årets dystopi: Station Eleven av Emily St John Mandel seglar högt över alla andra. På en hedrande andraplats kommer Marlen Haushofers Väggen. Läs båda!

Årets återseende: Per Nilsson som borde blivit augustnominerad för Som hund som katt!

Årets aldrig mer: Orphan X av Gregg Hurwitz. Jag ska inte läsa agentromaner skrivna av män om unga, rika, manliga agenter för jag får så ont i huvudet av att himla så mycket med ögonen.

Årets filmupplevelse: En labyrint av lögner. Årets bästa film! Snyggt foto, design, arkitektur… snygga människor. Och en bra, viktig, berättelse.

Årets magplask: Den osynlige väktaren av Dolores Redondo. Det kändes så bra. En baskisk deckare, mystiska skogar, systerrelationer. Men det blev inte bra. Helhetsintrycket dras ned av de jobbigaste, konstigaste, klyschigaste sexscener jag någonsin läst.

Årets kan-inte-släppa-den: Den andra kvinnan av Therese Bohman. Passionerat! Trots jobbiga sexscener – men de var jobbiga på ett annat sätt!

Årets skämskudde: Ceremonin av Kiera Cass. Alltså jag har försökt gilla romance, jag har försökt hänge mig, njuta. Minns min första Harlequin-roman, vilken besvikelse! För jag ville ju att det skulle vara bra! Sen har jag prövat Gabaldon, Ahrnstedt, Rudberg. Men jag tycker inte om det, det känns för billigt. Det är som med komediserier, det måste finnas en svärta där för att jag ska tycka om det. Ändå läste jag ut Ceremonin på en dag. Skyller på jobbet, lästid ni vet, måste fylla den med något.

Årets lyckopiller: När jag nys om Harry Potter and the cursed child. När den sen låg i väskan när jag var på väg hem. Läspirr och lässug!

Årets fantasy: Sharp ends av Joe Abercrombie. Ännu en lycklig dag!

Årets överskattade: Poddar. Ursäkta, men är det bara jag som ifrågasätter detta? Ska alla ha en egen podd eller två? Vem är det som lyssnar på alla poddar som görs? Kan man inte bara tjuvlyssna på grannarna vid fikabordet bredvid för att få sin dos av vanliga människor som pratar om ditt och datt? (Bekännelse: Jag har varit med och gjort en podd)

Årets pristagare: Ann-Helén Laestadius. Hatten av och massor av applåder!

Årets bästa tv-serier: The Americans, Inside Amy Schumer, Westworld, Veep, Deutschland 83.

Årets bästa böcker: En planet i mitt huvud av Sally Gardner, Inlåsta av Emma Donoghue, Station Eleven av Emily St John Mandel, Generation Loss av Elizabeth Hand och Vi kom över havet av Julie Otsuka.

Antal lästa böcker 2016: 75, men än är det några dagar kvar…

 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s