Om du såg mig nu – det får inte vara slut!

29703153_o_1

Äntligen har det kommit en ny del i serien om Febern, skriven av Sofia Nordin. Nästan alla har dött, endast några få barn och ungdomar överlever. I böckerna får vi följa olika personer, och nu i den senaste som heter Om du såg mig nu får vi följa Esmael. Vi träffade honom redan i förra boken, som var berättad ur Ellas perspektiv. Ella och Nora försökte åka till Umeå eftersom de hört en radiosändning därifrån. Men resan blev svårare än de trodde, vattnet tog slut, de blev sjuka och till slut räddade av Esmael och två andra tjejer. I slutet av tredje boken blir det ett svartsjukegräl och Ella sticker. Den fjärde boken börjar med att Esmael bestämmer sig för att följa efter Ella som ska ha återupptagit färden mot Umeå. Han är kär i Ella, och intalar både sig själv och de andra att han kommer komma tillbaka när han hittat henne. Så börjar cykelfärden mot Umeå, och han fantiserar om att det kommer finnas mycket folk där som likt Ella och Nora hört radiomeddelandet, som bildat ett riktigt samhälle. Men när han kommer dit är staden öde. Hur ska han kunna hitta Ella?

Jag tycker mycket om serien om Febern, som börjar med en sekund i taget. En lärare uttryckte att hon önskade att det fanns mer mellan raderna, men jag tycker faktiskt att det finns mycket att fundera och tänka på, särskilt när man läst flera böcker i serien. Varför gör de olika personerna som de gör, vilken psykologi ligger bakom? Nordin låter alla karaktärer blomma, de gör bra saker, dumma saker, saker vi kan förstå och saker vi blir arga över. Ella är den karaktär som har fått vara med i alla böcker, och hon skapar konflikter runt sig. Men varför? Varför beter hon sig som hon gör? Böckernas titlar, som förekommer i texten men också anspelar på karaktärens personlighet får mig att fundera mycket. I Om du såg mig nu, där vi får följa Esmael tycker jag det är intressant att läsa om hur han är för envis för sitt eget bästa. Som vuxen läsare gör det ont att läsa om hur ensamheten tär på honom, och gör honom inte så lite galen…

Det allvarliga och mörka ämnet till trots skrattar jag högt flera gånger när jag läser, särskilt när Esmael upptäcker och äter ost:

Det är så mycket ost att ryggsäcken inte räcker. Men jag tänker inte lämna något åt de andra. Jag hämtar påsar vid kassorna, proppar dem fulla. Det blir tungt. Jag räknar. Det är 26 kilo ost. Jag ska ha den. Bara jag.”

Esmael får hem osten och stuvar in på hyllor i källaren, där han hinner likna dem vid enorma, smörgula juveler innan han ska provsmaka…

”Jag stoppar en bit i munnen. Smaken fyller hela huvudet. Stannar inte i munnen, utan klättrar upp i näsborrarna, fyller bihålorna. Ost. Jag hade ingen aning. Det är som vila och orgasm på samma gång. ”

Men nu till BOMBEN. Sofia Nordin säger att detta är hennes sista bok om febern!!!! MED DETTA SLUTET???? Det går bara inte, jag måste få veta vad som händer! Hoppas hoppas att Nordin får inspiration till att skriva fler delar.

För slutet (och här blir det kanske SPOILERS): OMG! Det ger mig ångest, hur fan ska det här gå? Jag förstår på sätt och vis slutet – life will find a way som de säger i Jurassic Parc, men fy vad ARG jag blev på Ella. Hur kunde hon vara så dum (och jaja, Esmael och alla andra boys också)??? Jag vill läsa fortsättningen nu! (åtminstone ett 30 år senare-kapitel, snääälla)

Läs mer om boken eller köp den på Adlibris, Bokus, Förlaget, Författarens hemsida

Annonser

En reaktion till “Om du såg mig nu – det får inte vara slut!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s