Expedition Kanchenjunga en lagom rysare

9789155263256

Jag har läst en skräckis! Jag brukar inte läsa skräck, och särskilt inte de som handlar om spöken, för ja, sömn är viktigt för mig. Michelle Pavers Expedition Kanchenjunga var dock lagom läskig för mig, trots spöket. Detta låter kanske som något dåligt, ”lagom läskig”, men det var perfekt för mig. Den var skrämmande, men jag kan fortfarande sova! Två tummar upp!

Boken utspelar sig på 1930-talet och följer huvudpersonen Stephen Pearce som följer med på en bergsklättrarexpedition till Kanchenjunga, världens tredje högsta berg (jag har aldrig hört talats om det förut…). Stephen blev akutinkallad som läkare till expeditionen där också hans bror, kallad Kits ingår. Jag älskar att läsa om dysfunktionella syskonrelationer och blir här inte besviken. Kits, som är storebror och arvingen, vill egentligen inte ha Stephen med på resan, ser honom bara som en nödlösning och kallar Stephen för ”Klanten” – ett gammalt smeknamn och en tydlig härskarteknik. Stephen har alltid fått kämpa hårdare än sin bror, och har så bra beskrivet blandade känslor för Kits: Avundsjuka, förakt, tillgivenhet och en önskan att. Han är en kompetent läkare, och försöker hela tiden slå sig fri från den roll Kits försöker tvinga in honom i. Sa jag att jag själv är lillasyster?

Expeditionen följer samma väg som en legendarisk expedition tagit ca 30 år tidigare. Då dog fem ur expeditionen och de överlevande två blev hjältar efter att ha bärgat sina kamraters kroppar ur lavinen som tog deras liv. En bok skrevs om expeditionen som Kits och Stephen läste som barn, och den expeditionen ekar nu i deras egen expedition. Kommer det gå lika illa som då? Och vad var det egentligen som hände? Stephen tycker sig se någon på berget, en människa som inte borde kunna vara där. Men är det verkligt eller bara en synvilla? Eller en hallucination orsakar av höjdsjuka? Och om det är ett spöke, vad vill det då?

Det jag tycker om med boken är att det inte bara är spöket som är skrämmande och obehagligt, det är även så mycket annat. Det isolerade läget, utsattheten, de dödliga små misstagen. Höjdsjukan och hur den påverkar människor, opålitligheten det skapar både i berättaren och de andra karaktärerna. Relationerna i gruppen och rent allmänt hur människor beter sig mot varann. De kyliga prioriteringarna.

Vi får i boken veta att berättare kan vara opålitliga och utelämna det som inte gagnar dem. Så tror vi på Stephen? Den frågan ger mig fortfarande rysningar…

Nu måste jag läsa Pavers Evig natt som jag hört mycket gott om!

Och: Någonstans finns också en stor humor i hur en gammal ryggsäck kan vara så läskig!

Och: Nog måste denna video vara fejk?

Läs mer och köp boken på svenska med titeln Expedition Kanchenjunga på Adlibris, Bokus, Förlaget

Läs mer och köp boken på engelska med titeln Thin Air på Adlibris, Bokus, Författarens hemsida

Annonser

En reaktion till “Expedition Kanchenjunga en lagom rysare

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s