Sittenfelds senaste är en njutning att läsa!

25852870

Bekännelse 1: jag har inte läst Stolthet och fördom. Min inre skolbibliotekarie vill slå mig i huvudet när jag säger ”men jag har sett massor av filmatiseringar massor av gånger!” – men det är så landet ligger. Jag har inte läst originalet men tycker mig kunna grundhistorien ganska bra ändå.

Bekännelse 2: jag tittar på The Bachelor och The Bachelorette och missar inte ett avsnitt. Jag brukar säga att det är min skämskuddde-tv men helt ärligt skäms jag inte – men det kanske inte är något jag tar upp på fikapausen på jobbet direkt.

Nu har jag läst Curtis Sittenfelds Eligible, eller Sanning och skvaller som den heter på svenska (mycket bra titelval enligt mig) som är en modernisering av Stolthet och fördom. OCH JAG ÄLSKAR DEN! Det är det ROLIGASTE och HÄRLIGASTE jag läst på år och dagar! Trots att jag vet hur det slutar, trots att jag vet vem som komma gifta sig med vem vill jag bara läsa, läsa, läsa. Jag älskar karaktärerna, älskar hur Sittenfeld löser att modernisera intrigen. Jag skrattar högt och fnittrar till flera gånger medan jag läser. Och, Sittenfeld har förenat Stolthet och fördom med en dokusåpa som ska vara som The Bachelor! I boken heter den Eligible, och visst finns det skillnader men det ÄR ju The Bachelor. Så för mig som är ett Bachelor-fan träffar den här boken mitt i prick.

I Eligible är Mr. Bingley en läkare och före detta ”bachelor” som under sin säsong inte hittade kärleken. Därför vet alla att han är singel och fortfarande letar efter en fru när vi kommer in i boken, som utspelar sig i Cincinnati. Liz och Jane är tillbaka i stan efter att deras pappa kollapsat och opererats akut. De båda systrarna, som i boken närmar sig 40, beslutar sig för att stanna över sommaren och hjälpa till medan pappan återhämtar sig. Inte för att de behövs egentligen, under samma tak som pappan Mr. Bennet bor ju fortfarande Mrs. Bennet och de vuxna döttrarna Mary, Kitty och Lydia. Ingen av de yngre döttrarna har något jobb, utan Kitty och Lydia ägnar sina dagar åt att träna Cross Fit och festa medan Mary pluggar till sin tredje examen (utan att fundera på vilket jobb hon ska söka). Mrs. Bennet har ett shoppingberoende och beställer hem det ena efter det andra från kataloger som sen står ouppackat i Janes gamla sovrum. Jane och Liz kommer alltså tillbaka till sitt föräldrahem som de vettiga. Både huset och trädgården har förfallit, och Liz och Jane har därför mycket att ta tag i. Men Mrs. Bennet lyckas ändå få hela familjen att bli inbjuden till en fest där Mr. Bingley och hans vän Mr. Darcy också kommer vara… och så börjar historien som är en njutning att läsa!

Så vad är det jag gillar så mycket? Jag tycker mycket om hur Sittenfeld beskriver karaktärerna och hennes känsla för detaljer. Hur vi får följa med i Lizs tankegångar och hur de utvecklas. Jag gillar att historien har flyttats till en modern kontext och tycker om hur Sittenfeld tweakat de olika dragen i handlingen för att fungera i en modern tid men ändå vara originalhistorien trogen. Och jag älskar såklart Bachelor-referenserna och känner med Liz som blev ”The party girl”. Jag tycker om att vi läsare får hata Caroline Bingley så ohämmat och reflekterar under läsningen gång över min egen likhet med Mary såväl med min egen mammas likhet med Mrs. Bennet. Jag är också glad över att Sittenfeld tonat ner det att flickorna Bennet behöver hitta en man att gifta sig med. Visst finns det där, föräldrarna vill ju se sina döttrar lyckliga, men det är inte så att flickornas liv hänger på att hitta en make. Dessutom njuter jag av familjens gnabbande, som t.ex. här vid middagsbordet när det avslöjats att deras kusin Willie (Mr. Collins!) ska komma och hälsa på:

At the dinner table , Mrs. Bennet said, “Jane I imagine you’ll be busy with Chip Bingley, but Liz can entertain Willie when he’s here.”
“Why will Jane be busy with Chip Bingley?” Kitty asked.
With relish, Mrs. Bennet said, “They’re having dinner tomorrow night at Orchids.”
Uncertainly, Jane said “Mom, you haven’t been reading my texts, have you?”
Merrily, Lydia said, “She doesn’t know how!”
Mrs. Bennet appeared uncontrite. “Helen Lucas mentioned it.”
Jane furrowed her eyebrows, which for her reflected genuine pique. “How would Mrs. Lucas know?”
Liz cleared her throat. “I think I told Charlotte. But just in passing.”
“Chip and I might never see each other again after Saturday.” Jane’s cheeks were flushed. “So please, can everyone not make a big deal out of this? Mom, I’ll have plenty of time to spend with Cousin Willie.”
“It was obvious that Chip found you absolutely charming, Jane,” Mrs. Bennet said, “And so he should have. But you’ll have to ask why he didn’t go into private practice. Working in an emergency room, he must see very unattractive people.”
Liz, who felt some responsibility for displeasing her sister, said, “I wonder if Willie is interested in visiting the Freedom Center.”
“Just so you all know, I have a paper due at the end of next week,” Mary said. “I won’t have much time for Willie or Aunt Margo.”
“That’s so heartbreaking,” Lydia said. “I wonder if they’ll ever recover from the devastation.”
“Well, I look forward to seeing both of them,” Jane said.
From the head of the table, Mr. Bennet said, “That makes one of us.”

Kort sagt: En bok man som läser inte vill ska ta slut, och den gjorde mig dessutom sugen på att både läsa Stolthet och fördom OCH mer Sittenfeld!

Läs mer om boken och köp den på svenska med titeln Sanning och skvaller på: Adlibris, Bokus, Förlaget

Läs mer om boken och köp den på engelska med titeln Eligible på: Adlibris, Bokus, Författarens hemsida

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s