Maresi och jag skulle vara vänner

9789515240132-628x1024

Jag är kanske sist på Maria Turtschaninoff-bollen, men guuu vad jag tyckte om Maresi – krönikor från det röda klostret.

Maresi är namnet på huvudpersonen i boken. Hon bor i Det röda klostret, en tillflyktsort för kvinnor som kommer dit för att studera och ta del av urmoderns kraft. Det skälls en hel del på att fantasy tar med sig könsmaktsordningen in i helat andra världar, med rätta, och så är det även här. Skillnaden är att kvinnorna i det röda klostret vet att detta är ett problem. Därför är män förbjudna i klostret. Maresi har en fattig och hemsk barndom bakom sig, men nu är hon rätt person på rätt plats i klostret. Hon får äta sig mätt, gå på lektioner, smyga in i biblioteket och läsa på kvällarna (Turtschaninoff vet ju hur man säljer in boken till bibliotekarier i alla fall) och delta i gemenskapen med de andra kvinnorna och flickorna på ön. Men så en dag kommer en ny flicka till ön, och vi får veta att hennes ankomst följer efter dåliga omen.

Det jag uppskattar med boken är något som med tiden blivit mer och mer ovanligt i ungdomsböcker – det får ta lite tid för läsaren att komma in i berättelsen, för att förstå allt. Det är inget stort dramatiskt som händer pang bom de första sidorna för att väcka läsarens intresse och som senare måste underhållas med nya dramatiska händelser, utan snarare ett berättande som väcker läsarens nyfikenhet. Jag läser och vill förstå hur allt hänger ihop, vad det är för värld berättelsen utspelar sig i och slukar hungrigt de små ledtrådar som Turtschaninoff lägger ut. Jag läser mellan raderna och drar slutsatser, vill hela tiden veta mer. Jag älskar det! Kanske för att jag är uppväxt med den här typen av berättande, i alla fall intalar jag mig att det är lite gammaldags, eller åtminstone att det var vanligare förr. Jag kikar runt lite på vad andra säger om Maresi, och en del klagar på att den är seg och långsam, att inget händer. Jag njuter i stället av att få vara med på färden. Kanske njuter jag extra mycket för att det är fanatsy som berättas på det här sättet, fantasy när den är som bäst.

Nu har jag bara en önskan: Gör ett öppen värld-spel som utspelar sig i Turtschaninoffs fantasyvärld. Tänk er att utforska ön och det röda klostret, smyga bakom murar och kämpa mot onda snubbar. Vilken dröm!

Läs mer om boken och köp den på: Adlibris, Bokus, Författarens hemsida

 

 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s